När ett barn eller en ungdom placeras i ett familjehem betalas ersättning ut i form av arvode och omkostnadsersättning. De två delarna har olika syften. Arvodet är ersättning för den tid och den insats som uppdraget kräver, medan omkostnadsersättningen ska täcka de merkostnader som uppstår när ett barn tas emot i familjen. Uppdraget som familjehem är inte en anställning och är inte tänkt att fungera som familjens huvudinkomst. Eftersom placeringens längd ofta inte går att förutse är det viktigt att ersättningen och förutsättningarna diskuteras med socialtjänsten innan placeringen påbörjas.
Arvodet utgår från uppdragets omfattning
Gemensam familjehemsorganisation beskriver att Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, varje år lämnar rekommendationer om ersättning inom familjehemsvården. Ersättningen delas upp i arvode och omkostnadsersättning, och varje placering bedöms individuellt. Det innebär att ersättningsnivån för ett familjehem inte automatiskt kan jämföras med nivån i ett annat familjehem. Barnets behov och den insats som uppdraget kräver är centrala delar i bedömningen.
Arvodet är den del av ersättningen som avser själva uppdraget. Det ska ersätta den tid och arbetsinsats som placeringen kräver. Arvodet är skattepliktig inkomst och beskattas som inkomst av tjänst. Det är både sjukpenninggrundande och pensionsgrundande, men ger inte rätt till tjänstepension. Arvodet kan fördelas mellan familjehemsföräldrarna och kan, enligt önskemål, betalas ut till en av dem.
Familjehemmet är uppdragstagare och inte anställd. Det medför att uppdraget inte ger rätt till sådant som A-kassa, semesterlön eller semesterersättning. På arvodet dras skatt automatiskt med 30 procent. Detta skiljer arvodet från omkostnadsersättningen, som har ett annat syfte och hanteras på ett annat sätt.
SKR uppdaterade sina rekommendationer för ersättning till familjehem för barn och unga från och med den 1 januari 2023. Bland förändringarna fanns höjda arvodesnivåer. Rekommendationerna för 2026 bygger vidare på denna struktur. Grundarvodet är detsamma för åldersgruppen 0 till 19 år, i stället för att vara uppdelat i två åldersklasser som tidigare.
Den lägsta rekommenderade ersättningsnivån i form av grundarvode är 12 230 kronor. Det är samtidigt viktigt att se grundarvodet som just en grundnivå. Varje uppdrag är unikt och nivån kan påverkas av hur omfattande uppdraget är. Om barnet exempelvis har omfattande vårdbehov, behöver täta besök inom sjukvården eller behöver mycket stöd i skolarbetet och i relationer med kompisar kan det finnas skäl till ett högre arvode.
I vissa situationer kan en reducering av grundarvodet också bli aktuell. Ett exempel är när ett syskon placeras i samma familjehem. Även här bygger bedömningen på de individuella förutsättningarna. Ersättningen fastställs därför inte enbart utifrån en generell nivå utan behöver kopplas till det faktiska uppdraget och den placering som familjehemmet tar emot.
Den individuella bedömningen innebär också att ersättningen behöver ses i relation till just den placering som ska genomföras. Socialtjänsten behöver väga in uppdragets krav och barnets behov, och därför är en dialog om arvode och omkostnader viktig innan barnet eller ungdomen flyttar in. Att två familjehem har barn i samma ålder innebär alltså inte att uppdragens omfattning eller ersättningsnivå automatiskt blir densamma.
Omkostnadsersättningen täcker barnets merkostnader
Omkostnadsersättningen har ett annat syfte än arvodet. Den ska täcka de merkostnader som uppstår när ett barn tas emot i familjen. Ersättningen består dels av en åldersfördelad schablon som kallas grundomkostnad, dels av tilläggskostnader som beräknas individuellt utifrån det placerade barnets specifika behov. Grundprincipen är att merparten av de normala kostnaderna ska rymmas inom den rekommenderade grundomkostnaden.
Grundomkostnaden är beräknad för att täcka barnets normala och löpande behov för försörjning. Där ingår både barnets egna levnadskostnader och barnets del av de gemensamma hushållsutgifterna. Exempel på kostnader som omfattas är livsmedel, kläder, skor, personlig hygien, fickpengar, lek och fritid, förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, textilier, TV, telefon och normalt slitage.
Omkostnadsersättningen inkluderar barnbidrag eller studiebidrag. Om bidraget går direkt till familjehemmet, eller till ungdomen, ska det därför dras av. Omkostnadsersättningen ska också höjas när barnet fyller 13 år. Det hänger samman med att grundomkostnaden är åldersfördelad och därmed förändras när barnet går in i en ny åldersgrupp.
Till skillnad från arvodet är omkostnadsersättningen varken sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande. Omkostnadsersättningen hanteras också särskilt i deklarationen, där avdrag kan göras för ersättningen enligt de regler som gäller för familjehemsuppdrag.
Utöver grundomkostnaden kan barnets individuella behov innebära kostnader som inte ryms inom grundnivån. Sådana kostnader kan hanteras som tilläggskostnader. Exempel som anges är avgifter för barnomsorg eller skolbarnomsorg, kostnader för umgängesresor till föräldrar eller andra närstående, specialkost samt glasögon eller linser.
Regelbundet återkommande kostnader kan schabloniseras och betalas ut som en fast tilläggskostnad per månad. Andra utgifter kan uppstå mer sällan och prövas då när de blir aktuella. Det innebär att tilläggskostnaderna inte behöver se likadana ut mellan olika placeringar, eftersom de utgår från det specifika barnets behov och de kostnader som faktiskt uppstår.
Barn som är placerade i familjehemsvård omfattas av samma högkostnadsskydd för läkarvård och medicin som familjens övriga barn. Det gäller även asylsökande barn och barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Även den typen av förutsättningar ingår därför i den ekonomiska helhet som behöver hanteras kring en placering, samtidigt som tilläggskostnader prövas utifrån barnets individuella behov.
Lönebortfall kan ersättas när socialtjänsten bedömer behovet
I vissa placeringar kan socialtjänsten bedöma att en familjehemsförälder behöver avstå från sitt ordinarie arbete under inskolningstiden. Behovet kan i vissa fall även finnas under en längre period som bestäms innan placeringen. Då kan ersättning för lönebortfall bli aktuell.
Ersättningen för lönebortfall ska motsvara den lön som familjehemsföräldern avstår från samt semesterersättning. Den ersättningen ersätter inte arvodet eller omkostnadsersättningen. Om lönebortfallsersättning betalas ut ska familjehemmet fortfarande få både arvode och omkostnadsersättning. De tre delarna fyller olika funktioner. Lönebortfallet avser inkomsten som personen går miste om, arvodet avser uppdraget och omkostnadsersättningen avser de merkostnader som placeringen medför.
Det finns däremot ingen självklar rätt till tjänstledighet från det ordinarie arbetet. Det är arbetsgivaren som avgör om tjänstledighet kan beviljas. Därför behöver frågan om eventuell frånvaro från arbetet hanteras separat från socialtjänstens bedömning av behovet av lönebortfallsersättning.
Den här typen av ersättning visar samtidigt varför det är viktigt att villkoren diskuteras före placeringen. Om socialtjänsten bedömer att en vuxen behöver vara hemma under inskolningen eller under en på förhand bestämd längre period behöver det finnas en tydlig plan för både uppdraget och den ekonomiska ersättningen.
Deklaration och skatt är en del av familjehemsuppdraget
Eftersom arvodet är skattepliktigt behöver familjehemmet också vara uppmärksamt på den totala inkomsten och hur mycket skatt som betalas under året. Som uppdragstagare kan det uppstå restskatt. Det gäller särskilt när inkomsten kommer från flera håll och det sammanlagda skatteavdraget inte motsvarar den slutliga skatten.
Ett sätt att minska risken för en oväntad restskatt är att följa den totala inkomsten och skatteavdragen under året. Jämkning kan göras via Skatteverket för att beräkna hur mycket skatt respektive uppdragsgivare eller arbetsgivare behöver dra. Det går också att göra en ändring hos den kommun som betalar ut ersättningen.
Arvode och omkostnadsersättning behöver samtidigt hanteras utifrån sina respektive regler. Arvodet beskattas som inkomst av tjänst, medan omkostnadsersättningen är avsedd att täcka de utgifter som placeringen medför och kan ligga till grund för avdrag i deklarationen enligt de regler som anges för ersättningen. Det är därför viktigt att inte betrakta den totala utbetalningen som en enda ersättning med samma skattemässiga behandling.
Eftersom uppdraget inte är en anställning och placeringens längd ofta är osäker behöver ersättningen förstås utifrån uppdragets särskilda villkor. Arvode, omkostnader och eventuell lönebortfallsersättning fyller olika funktioner och bör därför hållas isär både när villkoren diskuteras och när utbetalningarna följs upp. En tydlig dialog innan placeringen skapar bättre förutsättningar för att de ekonomiska delarna ska motsvara den situation som faktiskt gäller.
Ersättningen för ett familjehem bygger därmed på flera separata delar som knyts till uppdragets omfattning och barnets individuella behov. Grundarvodet ger en utgångspunkt för ersättningen för själva uppdraget, medan omkostnadsersättningen ska täcka normala och löpande kostnader. Tilläggskostnader kan bli aktuella när barnet har särskilda utgifter, och lönebortfallsersättning kan betalas när socialtjänsten bedömer att en familjehemsförälder behöver avstå från sitt arbete. Den individuella bedömningen är därför central när villkoren för en placering bestäms.
